Filmjournal #5: Mon Oncle

Mon Oncle är min introduktion till Jacques Tatis filmer, och en rolig sådan. Det blir snabbt tydligt för mig att Tati tar efter Chaplin, både i slapstickshumorn och i hur han också speglar samhället och dess tillstånd. Och det faktumet gör mig glad och förväntansfull. Tati är väldigt stilmedveten, och kulisserna är väl genomtänkta på ett sätt som får mig att tänka på Roy Andersons “Sånger Från Andra Våningen”. Det var just genom en intervju med Roy Anderson som jag hörde namnet Jacques Tati, och han har inte helt förvånande fungerat som inspiration för Roy. Tati spelar själv huvudrollen M. Hulot och vi följer honom i två världar – det nya, moderna och prylgalna 50-talet samt det äldre, varma och sociala Frankrike. Kontrasterna är påtagliga genom hela filmen med sinnrikt fotografi och scenografi – och det verkar inte vara någon hemlighet vilken sida av samhället som Tati och M. Hulot favoriserar.
Huvudkaraktären Hulot, liksom Chaplins ständige huvudroll “The Tramp”, befinner sig i en klyfta där den prylgalna överklassen och den högteknologiska industrin är svår och krånglig att förstå sig på – och detta får Hulot erfara flera gånger om. Hulot, till skillnad från Chaplin, är dock desto mer hoppfull, mindre kritisk och i övrigt mindre bekymmersam. Mon Oncle liknar Chaplins Modern Times, men med lite mindre av allt och det är kanske det som gör att Mon Oncle efterhand blir lite torr, tillrättalagd och repetitiv. Den bjuder till en del skratt, men för det mesta lockar den som mest till leenden. Det är just att Mon Oncle med tiden blir repetetiv som är dess största problem tycker jag. Samma karikatyrer till karaktärer gör precis samma saker hela tiden, och Mon Oncle byter sällan miljöer eller atmosfär mot någonting annat än det förutsägbara. Trots det är filmen underhållande och M. Hulot är lätt att gilla. Roligt är också att Mon Oncle fortfarande går att relatera till i allra högsta grad, då Tatis skildring av ett alltmer teknologiskt och materialistiskt samhälle fortfarande är aktuell.
IMDb: Mon oncle
Regi: Jacques Tati
Post a comment