Browsing the 2005 March archive
Min favoritdikt av Karin Boye. Oerhört vacker!
I Rörelse
“Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.”
Nu är jag medlem i TRF – Tankspriddas Riksförbund. Det var på tiden må jag säga!
Nu senast idag ledde min tankspriddhet till missförstånd. Jag åkte iväg djävulskt tidigt till skolan i onödan då vi inte hade någon lektion. Om det inte vore för Lena skulle jag ha åkt till skolan igår med, trots att det var Annandag Påsk. Men jag är stolt över min tankspriddhet, den har skänkt mycket glädje och skratt till omgivningen med åren. Dessutom så vet man aldrig vart man hamnar när man är tankspridd, vilket gör att man får möjligheten att uppleva nya oupptäckta scenarier. Dessutom har jag alltid hävdat att tankspridda tänker på viktigare saker än banaliteter som att knyta skorna, hämta barnen på dagis och betala räkningar.
Där, mina kamrater, i tankspriddhetens dimma kommer mänsklighetens verkligt stora steg att tas – och förhoppningsvis leder de inte in i en lyktstolpe.
- Krilich Berglomi
Jag var på fest hos Ida ikväll. Det var precis lagom med folk, inte så att det blev skränigt utan mer lugnt och mysigt. Det gillar jag. Jag hade trevligt under hela kvällen och vinglade hemåt i sällskap med Ann och Robert. Men trots att det var så trevligt är det ändå inte att jag kommer ifrån vemodet. Bara den där känslan av att jag ger upp ett liv som jag verkligen vill ha. Jag vill inte tillbaka till en vardag där man väntar på att få träffa någon ny, vilket allt som oftast inte händer på fester i onyktert tillstånd. Jag tycker att min egen sociala förmåga hämmas av alkohol, för vissa verkar det vara tvärtom. Hursomhelst kändes det så jäkla fel att sitta på en fest, singel. Det är helt klart ett stort steg bakåt till en situation som jag inte gillar för fem öre.
Det är aldrig kul att ge upp något som betyder väldigt mycket. Och Lena betyder väldigt, väldigt mycket.
Jag är rastlös. Vill ut och göra någonting för att skringra tankarna. Jag vill inte tänka på framtiden eller den trista verkligheten just nu. Jag vill hellre bli distraherad, skratta och träffa folk. Nåja, ska iväg och kolla på Metropolis från 1927 vid niotiden på Roxy. Det blir kul. Går gärna ut och tar en öl eller nått efteråt…undrar om någon annan är sugen på den idéen. Jag hoppas det.
Jack Johnson spelas i högtalarna. Skönt, soft och med ett gott humör sjunger han somriga melodier. Inte undra på att han också är surfare.
Vi hade fest här igår. Det var trevligt till en början, men jag kände att jag nådde något slags antiklimax en bit in i kvällen. Det summerar mitt liv just nu, avslaget. Det har varit otroligt mycket berg-och-dalbana, och turen är långt ifrån över. Jag flyttar i maj, och jag har nog undermedvetet klassifierat flytten som starten på mitt nya liv, och fram tills dess står jag mer eller mindre still. Så länge jag bor kvar här stannar jag i det förflutna. Det är skönt att fortfarande ha kvar någon slags trygghet i vardagen, men vetskapen om att det bara är tillfälligt tar energi ur mig och håller mig tillbaka. Jag känner mig tom på initiativ och handling just nu. Sen känns det lite extra just idag eftersom jag har lite bakis-ångest.
I slutet av festen hade jag och alla andra hunnit få i sig en hel del alkohol. Fyllan drog ner gardinen, och framkallade en känsla av sårbarhet och svaghet. Så jag rusade in i ett rum där Bimpa och Jennie just skulle till att slafsa mule (sorry för det bimpsen), körde ut dem och grät en stund. Det var tur att folk redan då var på väg hem, och kvällen avslutades strax därefter med en skön säng.
På morgonen idag upptäckte jag att någon hade laddat hem en låt med Damien Rice. Det var riktigt bra! Perfekt, lugn musik för en bakissöndag som denna. Och Damien Rice får nog vänja sig vid att bli spelad på repeat ett bra tag framöver. Passande nog avslutar jag helgen med The Texas Chainsaw Massacre från 2003. Perfekt bakisfilm!
