Min skinnjacka är så enormt snygg! Och nu är den mörkbrun också! Allt jag behöver göra nu är att fixa knapparna så att de blir mörkbruna också.

Nyss blev jag riktigt sur, och ledsen på samma gång. Jag är trött på alla jävla människor som inte är förmögna att vara sociala tillbaks när man själv är trevlig och hejar och småpratar. Det känns som att man får slita tag i människor och tvinga fram sociala tendenser för att man överhuvudtaget skall få något tillbaka. Alla håller sig till sina trygga sociala formeringar, och där stannar man. Det finns ett fåtal människor som kliver utanför dessa formeringar och öppnar sig för omgivningen, tyvärr får dessa människor ofta skit för detta då alla andra människor är för fega för att bemöta dessa. Det är den svenska mentaliteten som jag har varit trött på i många år, och som det här jävla skitlandet (som är bra på många andra punkter förvisso) måste göra nått åt. Helst skulle jag vilja ha modet att flytta utomlands till länder där folk faktiskt har social förmåga och inte är så jävla inskränkta i sin pyttelilla sociala vänskapsgrupp.

Nu har jag slitit socialt på denna arbetsplats i snart två månader, och en del vänner har jag fått som faktiskt vågar prata och vara trevliga tillbaka – och bra vänner till råga på det. Sen är det en drös personer som jag bara blir trött på, och som bara tar energi.

Idag käkade jag lunch ensam, och det var inte frivilligt.

Vad skönt, jag har inte gjort nått i helgen. Bara tagit det lugnt. Jag har jobbat helg två veckor i sträck, så jag har inte haft någon tid att lugna ner mig på känns det som. Jag märker att min stressnivå har höjts något på senare tid. Mestadels för att man får kämpa mer för att det sociala ska gå ihop nu när jag jobbar och pendlar om veckorna. En smärre melankoli börjar pulsera innanför revbenen. Gillar inte känslan av isolering som sakta börjar smyga sig på
Som tur är har jag allt som oftast kul på jobbet, och det finns mycket schyssta människor där. Mycket att bygga vidare på Om det är något jag längtar efter så är det att träffa nya människor. För någon vecka sedan bjöd en f.d. studiekamrat med mig på surströmmingskväll hos några bekanta. Det var mycket trevligt, vi hade kul och skrattade mycket. Och jag tyckte mig få bra kontakt med en tjej som var där också  En lugn, mysig kväll med trevliga, nya och spännande människor – det är vad jag vill mata min själ med just nu. Jag vill bjuda på mig själv och skratta ikapp, och låta höstkylan skandera bäst den vill utanför den varma gemenskapen.

Apropå höst, så är jag bara glad över att den snart är här. Det enda jag skall försöka komma ihåg är att klä mig ordentligt. Denna vinter blir det till att investera i en varm vinterjacka – istället för de kalla höstjackor som jag i ren och skär snålhet har burit under kalla vinterdagar.

Hösten för mig är förknippad med nostalgi. Den råa och klara luften väcker något till liv inom mig som gör att jag blir nostalgisk och tänker tillbaka på det förflutna. Varför det är så vet jag inte. När jag tänker på höstkvällar tänker jag också på Bio Roxy! Jag ska försöka dra mig dit de veckor då jag inte börjar så hemskt tidigt på morgonen.