Den här veckan har varit tokstressig. Jag har börjat på mitt nya jobb, och i övrigt gått i skolan och engagerat mig i saker efter skolan. Det har varit mycket nya intryck och ingen tid till att smälta dem. Jag tror att intrycken kom ifatt mig igår kväll. Vi hade korridorsfest, och det dök upp mycket folk. Vilket var jättekul. Jag kände dock redan tidigt på kvällen att jag inte skulle orka vara social särskilt länge, då jag var så trött. Det var kul ett litet tag, sen gick jag och la mig vid elva-tiden på kvällen. Mitt undermedvetna måste ha arbetat något så furiöst under natten, för att vill minnas att jag hade väldigt starka drömmar och att jag vaknade flera gånger.

När jag nu vaknat känner jag viss en ångest, en mildare depression. Jag har också en känsla av ensamhet och övergivenhet, som antagligen är kopplat till drömmarna som jag drömt inatt. Direkt när jag vaknade var jag tvungen att gå ut för att se om någon annan var vaken, då jag inte ville vara själv av någon anledning.

Min teori är att jag överlag har levt i ett såpass högt tempo sedan jag flyttade till Stockholm, jag har tagit in så många nya intryck och dundrat på med nya erfarenheter – att jag helt enkelt inte hunnit landa och smälta allt. Det har nog också att göra med att jag inte fått någon fast trygghet i vardagen riktig än, även om jag är en god bit på väg. Jag behöver nog distansera mig lite grann och låta allt sjunka in, för att förstå var min trygghet ligger och var jag kan hämta energi någonstans. Svaret är rätt så givet ändå. Det är i min studentkorridor jag kan känna mig som tryggast, där jag kan vara mig själv och slappna av. Det är tryggt att alltid ha folk runtomkring sig när man vill, och kunna stänga in sig på rummet när man vill vara ensam. Folket i korridoren är riktigt bra att ha omkring sig, då det är människor som man känner sig avslappnad med.

Den andra tryggheten, som jag verkligen saknar, är den av ett förhållande. Att ha en partner som finns där och fångar upp dig när du faller, det är den bästa tryggheten. Jag har dejtat två tjejer sen jag kom hit, varav den ena en lite längre period – så det känns bra att jag i alla fall har försökt. Vi får väl se om jag kommer att träffa någon som jag verkligen faller för framöver.