Den kulturella motsvarigheten till stureplan.se och finest.se kanske är något i stil med Stockholms Filmfestival. Och jag kan stoltsera med att jag är med på vimmelbild där Fotografen tog många bilder på folk, så det är en komplimang att jag och Jimmy blev utvalda – för vi är ju så himla snygga!

Att filmen var gratis var också ett klart plus. Hellboy: The Golden Army såg vi, men ettan var betydligt bättre tycker jag.

Jag och jimmy på Stockholm Filmfestival

La nyss upp en profil på Spray Date, lite spännande. Jag har alltid varit tveksam till internet dejting, men har bara varit för att jag vart så jävla feg av mig tidigare. Nu vet jag bättre, livets bästa (eller sämsta) upplevelser finns alltid bakom nästa hörn. Så varför gå och fundera över vilken väg som är rätt. Att leva är att acceptera det eventuella misslyckandet. Först då kan du utnyttja din potential maximalt – och först då kommer du att skapa ditt eget öde. Så nu vet ni

Så här ser min profil ut:

Om du är livsnjutare, som jag, och gillar att leka och ha kul med andra människor – så kanske du till och med får följa med på en av mina galna söderrundor (vart det bär av är hemligt). Eller så tar vi bilen till något mysigt slott och fantiserar oss bort från detta stundtals mossiga och tråkiga samhälle som är Sverige. Att ligga hemma och mysa en söndag är visserligen trevligt, men tänk vad mycket man går miste om utanför hemmets trygga vrå. Äventyr och upplevelser…det är livet.

Om du är modig så utmanar jag dig på en duell – vem kan hitta på den roligaste och galnaste dejten! Jag börjar.

För övrigt måste jag säga att Spray Date sidan är så himla pinsamt dåligt uppbyggt. För att man ska hamna högt i söklistan bland medlemmarna måste man fylla i sin profil till 100%. Dels måste man placera sig själv i olika fack och kategorier, som inte säger ett skit om vem jag är. Dels måste man svara på ett aslöjligt personlighetstest, med helt hemska frågor. Titta på bilden här under får du se själv.

Sprays så kallade "personlighetstest"

Efter mitt första kepsköp för ett tag sedan har jag blivit förälskad i kepsar – flat cap eller gubbkeps som dom också kallas. Dels är det jäkla snyggt, men även bekvämt då jag inte behöver fixa till frisyren om jag ska någonstans. Och den skyddar mot regn och blåst. I övrigt har jag fastnat för slipsar också. Innan jag var på bröllopet i Lund för någon månad sedan, visste jag inte ens hur man knyter en slips. Och nu bär jag dem helt plötsligt till vardags. Skjorta, väst, slips och en keps på huvudet – det är riktigt stiligt.

Här är lite kepsar som jag är himla sugen på att köpa från VillageHatShop.com.

Jag blev antastad igår på krogen, haha. Det var nog första och sista gången det hände. Pub Anchor, ett rockställe på sveavägen är tamejfan bland de dräggigaste uteställena jag varit på, punkt slut. Och då har jag ändå fått höra att Harry B James är värre än Anchor. På Anchor har vakterna nått att göra konstant då de flesta som går till Anchor är på fyllestadiet där de förlorat all kontroll för länge sedan. Det är stenålder för hela slanten, och smockfullt med människor.

Hursomhelst skulle jag beställa en öl vid baren, och där stod det en kort kvinna i medelåldern som såg ut mycket som en grottkvinna, troligtvis resultatet av många rusdrycker – håret åt alla håll, svettig och blicken kunde knapp fokusera på luften runtomkring henne. Det här borde i sig har räckt som varning för mig, men jag valde att ignorera det hela. Jag ville ju trots allt bara ha en öl. Hon stod antagligen redan och retade upp ett annat sällskap med sina yviga rörelser och sluddrande tal – så jag flyttade henne snällt åt sidan så att hon kunde fortsätta ägna sig åt det ostört. Men jag väckte tydligen det slumrande vilddjuret och hon började göra nånting som var en blandning mellan att jucka och knuffa på mig – högst uppseendeväckande. Det var som en dvärgsumobrottare som försökte välta mig över baren. Så jag sa till henne på skarpen och försökte lugna ner henne, som tur var kom det en vakt precis då som hade sett allting och såg att jag inte ville ha henne där – så han slängde ut henne.

Jag tror det var sista gången på mycket länge som jag gick till Anchor. Jag är riktigt trött på stället och alla dräggiga människor där.

Rémi Gaillard

http://www.nimportequi.com/

Nu har jag dragits med en förkylning i flera veckor, och det tär på humöret måste jag säga. Jag har inte tränat på över en månad, och kroppen är inte i form. Jag kommer på mig själv med att gå runt och vara bitter, och jag hittar bara saker att klaga på känns det som. Och egentligen har jag ingen anledning alls att klaga eller vara bitter, för det händer massa roliga saker. Som tur är lyckas jag frammana bra humör när det väl gäller. Men visst saknas det nått ändå och jag känner mig mest oinspirerad och matt. Usch och fy! En skugga av mitt forna jag.