Upprinnelsen till nedanstående text grundar sig i min rädsla för att bli missförstådd. Jag omfamnar alltid nya teorier om livet, och prövar oftast dessa med en stark och hängiven tro tills dess att jag i vissa fall av någon anledning måste ompröva denna tro.

Jag är övertygad om att gott och ont är subjektivt, och inte kan definieras i lagböcker eller religiösa skrifter. Det känns som att samhället sätter upp de flesta ramverken för dessa definitioner, och det är något som de flesta accepterar i brist på någonting bättre och för att behålla vår kultur levande.

Med grund i detta styrs mitt liv mer och mer mot alternativa vägar som leder utanför samhällets gränser och som prövar mig på sätt som inte samhället kan göra (eller så tror jag åtminstonde). Det kanske kallas mognad och att växa upp. Det leder till att en del människor ser vissa sidor hos mig som som samhället har bestämt ska vara associerade till stereotyper som vi har lärt oss att avspisa, förakta och tala ner om utan att egentligen skaffa sig egna åsikter.

Det jag vill säga är att oavsett vad för dåliga eller bra saker som jag gör i mitt liv, vill jag att de som verkligen bryr sig ska veta vad som ligger till grund för mitt innersta väsen oavsett vilka yttre sidor som jag visar er – bra eller dåliga. Och det är precis det som jag har delat med mig av i nedanstående text.