Tybble, Örebro 2004-05-01

Jag läser stoff från det förflutna och tittar på fotografier – en gång i tiden tagna med tvivlet att minnet en dag skulle svika. Men minnet sviker inte längre. Jag har givit ett löfte. Ett löfte som sveper som en morgondimma genom min själ. Det är löftet att aldrig mer glömma vem jag är och vart jag kommer ifrån. Det kommer till mig som en sång av klaraste röst. När jag ser på bilderna och läser orden ser jag nu än mer klart än jag såg då, vem jag är och förblivit. Den eviga själ som aldrig varit förlorad, enbart hittad.