I min meditation har det på senaste tid dykt upp mer negativ energi och riktlinjer att den negativa energin inte är något som bör tryckas undan eller betraktas som dåligt. Tvärtemot har många tecken pekat på det motsatta, särskilt genom förebilder så som Chogyam Trungpa och Alistair Crowley. I relation till negativiteten har kvinnor på senare tid också uppenbarat sig mer och mer i den fysiska världen. Förhållandet är problematiskt. Jag känner inte alls att jag i min relation till kvinnor är medveten om hur bryggan mellan feminint och maskulint kan bryggas. Med andra ord trevar jag så pass att jag vänder upp och ner på det positiva till en negativ energi. Upprinnelsen till detta sammanfattas av en veckas fältstudier, än så länge. Fältstudier i detta fall inkluderar en mycket vanlig utekväll i den svenska kulturen. Alkohol ackompanjerar försämrat omdöme men fortfarande ett hjärta som slår så hårt och gastkramande kärleksfullt evigt tjänande till liv och död. Detta i regel är så långt ifrån med medvetna svensk civilisationen, som dunkar till en annat rytm, en torterande rytm.

Ja, kvinnorna ja. Jag kan inte förneka det som finns i mitt hjärta, tvivlet inför detta suddades ut för ett rätt så långt tag tillbaka. Således är det svårt att stanna vid en slutsats där skam och skuld tar sin början. Det är långt ifrån rimligt att dra några slutsatser om en illvilja som har sin börja i den innersta hjärtkammaren. Inte heller står alla andras hjärtan inför tvivel, även om så oftast är fallet under materians lagar där separationen från objekt och subjekt är svårt att överbrygga.