Browsing the topic musik

bob-marley-&-the-wailers-early-years
Tidig Bob Marley & The Wailers. Den reggaen som många av oss har lärt oss att älska har inte ännu materialiserat sig, utan istället är det ungdomsfull, lekfull, dansvänlig och fullkomligt genialisk ska i sann 60-tals anda.
En ung Bob Marley & The Wailers – en kärlekens adept, som senare skulle bli en kärlekens fader! En nu legendarisk resa i kärlek. Tack!
Wikipedia:
“The Wailers was a ska, rocksteady, and reggae group formed in Kingston, Jamaica in 1963, consisting of Bob Marley, Junior Braithwaite, Beverley Kelso, Bunny Wailer, Peter Tosh, and Cherry Smith.
They were called variously The Teenagers, The Wailing Rudeboys, The Wailing Wailers, and finally The Wailers. By 1966, Braithwaite, Kelso, and Smith had left the band, leaving the trio of Livingston, Marley and Tosh.
Some of The Wailers most notable songs were recorded together with Lee “Scratch” Perry and his studio band, The Upsetters. In the early 1970s, The Upsetters members Aston “Family Man” Barrett and his brother Carlton (Carlie) Barrett [1], formed the Wailers Band, the backing band of The Wailers.
The Wailers recorded such groundbreaking reggae songs as, “Simmer Down”, “Trenchtown Rock”, “Nice Time”, “Stir It Up”, “Get Up, Stand Up”, and many others.
The Wailers broke up in 1974, with each of the three main members going on to pursue solo careers. Bob Marley went on to international fame with Bob Marley & The Wailers (with the Wailers Band as the backing band and the I Threes as the backing vocalists). Peter Tosh and Bunny Wailer each enjoyed considerable solo success, as reggae music continued to gain in popularity throughout the 70′s and 80′s. They were supported by their respective backing bands, Word, Sound and Power and The Solomonic Orchestra.
Most of the group’s members have since died. Marley died in 1981, Tosh in 1987, Braithwaite in 1999, and recently Smith in 2008.[2] Bunny Wailer and Beverley Kelso are the only surviving original members of the group.”
Från Wikipedia:
“De tidigaste exemplen på rhythm and blues-material som övergått i rock’n'roll anses vara Diddleys låtar Who Do You Love?, Road Runner, You Don’t Love Me och I’m a Man. Han skapade även det så kallade “Bo Diddley-beatet”, som är en av hörnstenarna bland rock’n'roll-rytmerna. Det distinkta afrikainspirerade rytmmönstret (“bomp bomp bomp bomp-bomp”) har sedan använts flitigt av andra artister och har blivit ett distinkt och återkommande element i rock’n'rollen genom decennierna.”
Jag såg Musikbyrån på SVTs hemsida idag. Det handlade om singer/songwriter-folk-scenen i London som är på uppgång. En sångerska som var med i programmet var Laura Marling, och jag laddade nyfiket ner ett av hennes album och blev positivt överraskad.
Är det någon som vill följa med på Coldplay i September. Hör av dig!
Ane Brun är en av mina absoluta favoritartister. Jag har lyssnat överlägset mycket på henne jämfört med andra artister om man kollar på min profil på Last.fm. Det säger en del. Det var dock länge sen jag lyssnade på hennes tidigare skivor, då hon inte släppt något nytt på ett tag. Så det var en chock när jag av en slump såg att hon hade släppt ett nytt album nu i dagarna.
Den första låten jag lyssande på var The Fall, och den hann knappt börja innan jag fick gåshud för att den var så bra. Den är otroligt vacker, och jag blev ärligt talat tårögd när jag lyssnade vidare – bara av att höra hennes grymt vackra röst.
Nu vet ni vad som kommer spelas konstant i Herr Berglomis musikspelare framöver.




Christian Kjellvander – Songs From A Two-Room Chapel

Sahara Hotnights – What If Leaving Is A Loving Thing
Lyssnar på just nu: Timbuktu – Oberoendeframkallande

Lyssnar på: Norah Jones – Not Too Late
