A strength I did not know
resonates from deep within my soul

My eyes burn intense
the world to me makes perfect sense

My fire within
I share with all my kin

On my bare knees
love flows with ease

Damage me you might
for truth, however
I will always fight

In humbleness I thank thee
may your love always be upon me

2009-06-09

Vild bris får träden att yla
gräset att gunga
och själen att sjunga

Vi lyssnar till moder jord
Välsignande äro fader sol
när vi trampar längs stigar
i brinnande skymning
Oskyldiga ser vi på
stillade vi är
så nära naturen inpå

Ditt skratt klär av dig
barnet gör sig hört
och ängen leker dig fram
Under ett träd vilar du ut
glimmande sol vaggar dig till frid
Ditt ansikte är för ett ögonblick naturens
inte människans

I nuets sinnliga kavalkad
breder mitt själsliga lugn ut sig
Likt en spinnande katt
betraktar jag dig i andakt

Dina blickar sänder stjärnglans
ditt gåtfulla leende ger mig liv
du är sannerligen skapelsens diamant
Ditt sätt är min hemvist
din karaktär är för mig nu sann
din ömma närvaro gör mig till en man

2009-05-28

Jag blöder för er
så som ni skall blöda för mig

Se mitt lidande
för jag ser ert

Känn min smärta
så som ni känner er egen

Se vad sköldarnas barn bär med sig
En tomhet i frid
du är ett barn av luft

Vindar sveper oss närmare
Vi lyssnar till vågornas symfoni
vishetens ord dolda däri

En blodets flod
ebbar ut till en porlande bäck
Handfast finner vi fäste i jorden

Fåror av liv vecklar ut sig
Våra rötter klamrar sig fast
och äntligen kan vi finna ro

Maj 2009

Kubanskt blod, hetlevrat och mödan värt
Rytmen av ankommande sommar
Skuggan spänner sig i den tidiga timmen
för att långsamt kvävas av det nyvakna solskenet

De matta färgerna i husfasaderna skiner igenom
de halvöppna fönsterrutorna luftar husen inifrån
En ungkatt njuter av vårsolen från fönsterbläcket
och fångar upp min hälsning med den svepande vinden

Utomhus blir inomhus
våra utrymmen exploderar
Blickar inte längre svidande
leenden inte längre påtvingade

Vi tar av oss våra skyddsdräkter
och låter pigmenten lapa sol
Kroppar inte längre gömmas
nu skall de istället dömas

Nyfiket betraktar vi varandra
Misstänksamt öppnar vi ögonen
och lusten vi släpper fram

Vi vaknar sakteligen upp från vår koma
våren är här
jag tror att jag är kär

Maj 2009

Gammal man, inte förstå
mina ord, kanske förvrängda
absolut inte instängda

Manar till frihet jag gör,
för frihet jag dör

Gammal man, lyssna!
Friheten jag talar om
kan inte skrivas om
utan att förstå
att inifrån den så

Friheten måste omfamnas,
inte med mörker,
utan med dans
Och uppleva du skall göra,
dess glans

Våran skapelse utifrån detta,
var förbarmad
ett frö du kan sätta
och den förbli samlad

Så välj dina ord
och gå mot frihet
Vandra du ska göra med mod
och du komma skall, till klarhet

Så välj dina ord med frihet,
och du komma skall, till klarhet

Vi talar samma språk du och jag,
kanske vi ska träffas en dag
Njuta av vårsolen vi kan göra,
och den vackra fågelsången höra

Livet är ju så mycket mer än vånda
När man kan se ljuset i det lilla,
då är det helt plötsligt inte så illa

2009-04-19

Plocka dina ord från vishetens källa, men akta
Dina ord är skapelsen
Och skapelsen blir till det du önskar
Och det du önskat kan inte bli ogjort

Dina ord kan bli till en sten i ditt bröst
eller till en gudomlig röst
I avgrunden hittar vi styrkan åter igen
men akta så att du inte blir offer för synd

Ty en sten i ditt bröst, hittar ingen tröst

2009-04-19

Jag har nyligen fått upp ett intresse för poesi. Jag har inte skrivit något på bloggen på länge, så jag tänkte att jag kunde publicera dikterna här för omvärldens kritiska ögon. Så därför kommer jag att publicera en dikt varje dag – från de första dikterna till de mer aktuella.

Du underbara vackra varelse
Du gjorde mig nästan rädd
Men så lätt kommer du inte undan

Jag möter dig, i modet och i sanningen
Vi möts halvvägs, innan vägen skiljer oss åt
Hjärtat bultar, våra kroppar skakar, magen skriker

För att bli en måste vi bli till solsken
För att bli en måste vi släppa taget
För att bli en måste vi se till stjärnorna

Du underbara vackra varelse
Du gjorde mig rädd för ett ögonblick
Men så lätt kommer du inte undan

2009-04-18

"Förtvivlad ropar du:
Var är det visa ordet,
som ensamt läker världens
förgiftade sår?
Och var är tanken,
å ge oss tanken,
som leder ut ur tiderna,
där dödens ande rår!

Var tyst.  Ha tillit.
Vårt väsen är ju skapelse.
Vi står ju i djupt förbund
med det som vill bli till.
Din stora förtvivlan
är inte tom ångest,
den har en ton av våndan
i djupen där det vill.

Det blinda mörkret våndas
av hemliga drömmar,
som ingen ser, och ändå
är de nära i allt.
De kan inte sägas.
De kan inte tänkas.
De måste först levas fram
till väsen och gestalt.

Bed inte om ord,
bed inte om tankar,
men bed om del i våndan
från vår rot under jord.
Det Tigande tänker
i kött och blod och vilja
och slungar kanske sist som eld
dig -- sitt ord."

- Karin Boye

Ord, som kommer så nära inpå det som inte kan uttryckas i sin renaste form.
Ord, som väger på avgrundets rand.
Så nära, så snart.
Men ack, fästa vid intighetens band.