Kan inte sova. Har varit så i några dagar nu. Kroppen är tung, och jag har vaknat ibland på natten och upptäckt att jag knappt kan röra mig. Humöret är lättretligt. De senaste dagarna har jag varit irriterad och blir arg för småsaker. Det är på grund av hur jag jobbar, alldeles för mycket. Jag jobbar oftast 7 dagar i veckan, från dess att jag vaknar tills dess att jag somnar.

Jag sätter inga gränser, jag låter andra ta beslut åt mig. Jag säger att “det fixar jag”, jag intalar mig själv att det kommer att gå snabbt och smärtfritt – men i verkligheten tar allting längre tid och kräver mer jobb än jag kommit fram till i min drömvärld. Jag har ingen tydlig riktning. Nya projekt ploppar upp från höger och vänster, folk är glada och nöjda över det jag gör till dem och de vill ha mer. Det är bra men om jag ska klara av att ta mig upp nästa nivå måste jag börja respektera mig själv. Förmågan och talangen finns där, det är dags att jag börjar inse det.

Det är ett dåligt självförtroende som ligger till grund för allt detta. En people-pleaser mentalitet. Varje gång jag låter någon ta ett beslut åt mig förlorar jag självrespekt.

Jag har fått in lite pengar nu från ett större jobb. Har blåst av ett möte imorgon och tagit en paus från ett projekt. Imorgon ska jag åka in till stan och berätta hur jag mår för en tv-produktionsbyrå som jag just börjat jobba tillsammans med på ett jättespännande projekt för en av de största tv-produktionerna i Sverige just nu. Jag ska ta lite ledigt. Jag måste få distans till det liv som jag är mitt uppe i och skapa en plan, en plan för hur jag ska agera för att må bra.

Så vad händer nu? Framtiden ligger för mina fötter, och jag har lyckligvis redan satt igång med det som jag vill göra i mitt liv.

Jag kommer att sparka igång två karriärer, den ena har redan börjat, och den andra är i startgroparna och kommer att sätta igång så snart som möjligt. Det roliga är att jag inte sökt medvetetet efter dessa möjligheter, de har erbjudits mig utan att jag egentligen frågat eller ens varit medveten om att möjligheten funnits. Det är genom mitt sätt att vara och genom att visa min vilja och passion som människor i min närhet har erbjudit mig möjligheter som jag inser är precis i linje med vad jag vill göra.

Den ena karriären är i webbranschen. Jag kommer att jobba med en fantastisk människa, och vi har fått en väldigt bra relation med varandra ända sedan vi först träffades. Vi kommer att jobba med idé, strategi, koncept och jag även med produktion (formgivning). Vi kommer att jobba med större kunder. Då den här personen redan har lång erfarenhet i branschen, och redan har ett stort nätverk omkring sig så är det för mig den absolut bästa vägen att komma in i branschen. Inte nog med att jag får jobba med en människa som kommer vara en viktig person i mitt liv – både privat och yrkesmässigt. Jag får jobba med någon som kan lära mig allt om branschen, och dessutom får jag göra det som jämlike då jag går in som partner i detta.

Den andra karriären är faktiskt något som jag hela mitt liv på något vis dragits till. Och ju mer jag har växt som människa desto mer uppenbart har det varit att ta det här steget. Jag kommer att bli livscoach. Också här har jag träffat en fantastisk människa som redan jobbar med det detta och som ska starta en egen verksamhet där han vill samla bra människor omkring sig – och som jag har fått äran att vara en del av. Likheten med ovanstående karriär är snarlik. Det är en människa som jag har fått en väldigt bra relation med, och som också kommer vara en viktig del av mitt liv – både privat och yrkesmässigt. Det är också en person som redan har erfarenhet av coaching, av att leda och inspirera människor – och jag går in som jämlike i detta.

I båda karriärerna handlar det om människor som inte är mina chefer, utan mina jämlikar. Det är också båda projekt som jag får vara med att forma från grunden och skapa en gemensam vision kring. Jag lägger min tillit till dessa människor, då jag tror på dem. Och de lägger sin tillit till mig, för att de tror på mig. Och vi tror att det vi gör kan bli riktigt, riktigt stort där många människor kan bli påverkade och inspirerade.

Jag har hittat mitt kall i livet, och det är att hjälpa andra människor tro på sig själva. Jag vill från botten av mitt hjärta att alla människor ska kunna leva i total frihet, glädje och lycka. Det är min livsuppgift som jag nu efter 27 år har hittat och kommer att förverkliga!

Vaknade idag, första morgonen i min nya lägenhet, av att alarmsignalen på mobilen ljöd. Hade en 10 minuter lång dialog med min kropp om huruvida jag orkar gå till min praktikplats idag. I mitt tunga huvud ser jag helgens aktiviteter framför mig, och jag är inte förvånad över att jag mår som jag gör. Har egentligen varit i behov av att vara sängliggandes, sedan jag blev sjuk i onsdags. Men flytten fick mig ändå att flyttpacka efter bästa förmåga. I fredags var jag i rätt bra form, och vi hade då en spelning med bandet (vår tredje) som jag absolut inte ville missa! Efter spelningen blev det öl och karaoke, vilket kanske var en rätt osmart sak att göra när man är sjuk. Men efter en spelning är man sjukt taggad och uppspelt, och man vill gärna fira med bandet. Dagen efter var det bara att låta baksmällan och sjukdomen förpassas till Nangiala medan jag flyttpackade det sista. Och igår flyttade jag. Det gick jättebra, och var den smidigaste flytt som jag varit med om. Stort tack till M och K som hjälpte till.

Men som tidigare nämnt, är jag inte förvånad att jag mår som jag gör idag. Till råga på allt har jag lyckats flytta till ett hus där dom just nu gör ett stambyte. Så nästa torsdag försvinner vårat gemensamma kök, och vi kommer få använda grannkorridorens kök ett tag. Vi har då inga kylskåp och frysar, vad jag vet, som vi kan använda. Den 6:e mars ska dom byta ut mitt badrum, som jag inte kommer kunna använda på 5 veckor. Då får jag gå till en tom lägenhet i samma korridor och använda dess badrum under tiden. Hantverkarna är här varje dag och jobbar vad jag förstått. Det märks, för nu har dom borrat konstant sedan ungefär 8-tiden på morgonen.

Har lite dåligt samvete över att jag inte kunde vara på praktikplatsen idag. Jag har ju satsat så hårt på att visa framfötterna där, och jag tror det är en av anledningarna till att jag är sjuk också. Jag brukar alltid bli sjuk av samma anledningar, dvs att jag överanstränger mig under en period. Det var planerat att jag skulle vara med i ett projekt denna vecka, och nu har jag varit borta ett rätt långt tag. Ibland tror jag nästan att jag har sumpat min chans där bara för att jag är sjuk. Det känns inte bra. Med andra ord har jag lagt mycket press och förväntningar på mig själv, och det är något jag måste jobba på att motverka.

Och just nu är jag inte alls i form, på något sätt och vis. Kroppen är sliten, mentalt är jag sliten, mitt hus är slitet. Men det var ändå precis därför jag flyttade hit, för att få lite utmaning! Man måste ha det dåligt för att uppskatta det goda. Så jag är rätt nöjd ändå, även om jag längtar tills jag kommer i form igen.

Det var länge sedan jag skrev i bloggen. Det brukar vara så att det går i perioder. Så vad har hänt på sistonde. Jag har gett upp mitt sociala liv för att jobba om dagarna och nätterna. Men det är helt ok, ett tag i alla fall. Jag har tagit på mig så mycket jobb utanför skolan, att jag inte insåg hur mycket det var förrän det var för sent. Så jag har fått lov att skippa skolan och stanna hemma för att bli klar med allt. Det är rätt stressigt – men jag får ju betalt.

Och min belöning kommer nu på fredag. Då åker jag, J och B till Amsterdam! Jäklar vad roligt det ska bli. Vi har hyrt en husbåt som vi har helt för oss själva, med sovrum, vardagsrum och kök. Vi är där 21:a till den 24:e. Och jag tänker stänga ute resten av världen för ett tag och bara njuta av kanalerna, de lutande husen och annat smått och gott.

I fredags spelade jag min andra live-spelning någonsin med bandet. Vi ställde upp en i talang-tävling men gick inte vidare. Det spelade dock ingen som helst roll, jag är bara hur nöjd som helst över att ha gjort ett bra gig. Det var jättekul att röja bakom trumsetet och se publiken framför sig. Alla i bandet fick nog mersmak från den spelningen. Och vi kommer försöka fixa mer spelningar i framtiden.

Det ska himla intressant att ta sig till jobbet imorgon då Nacka kommer bli hårt drabbat av busstrejken som bryter ut inatt. Det enda medlet att ta sig in till stan är via Saltsjöbanan, och jag gissar på att i stort sett hela Nacka kommer försöka klämma sig in i de få vagnarna som kör fram och tillbaks.

Är detta vad som väntar?

Den här veckan har varit galen. Jag har bollat jobbet på American Express, ett grupparbete i skolan, samt extra jobb som jag gör åt praktikplatsen som jag var på. Det har knappt varit tid för sömn känns det som, och idag är jag helt slut. Två polare som bor i korridoren skulle ut i parken och dricka öl, och jag vill så gärna följa med! Jag har absolut ingen lust att sitta hemma denna fredag kväll, men tyvärr har jag bundit upp mig och behöver jobba klart med en del saker. Och så behöver jag verkligen sova också! Fick knappt någon sömn i natt för att jag satt uppe och jobbade så sent, och så var det upp tidigt imorse till jobbet.

Fast även hur stressigt det än må vara så är jag glad över att jag är expert på att klämma in fritid hur mycket jag än har att göra. Det går liksom alltid att ha tid över till sina vänner och till att ta det lugnt och njuta. Jag prioriterar alltid min fritid högt. Och det betyder inte automatiskt att jag presterar dåligt i jobbet eller skolan, det gäller bara att inse att man inte kan arbeta arslet av sig jämt.

Så är denna veckas stress värt det? Absolut!

Jag får ju min belöning i övermorgon, då bär det av till London baby!

Jag har inte skrivit något om den senaste tidens händelser, fast jag har velat. Men det har vart rätt mycket – så jag tar det i en kortare sammanfattning.

Förra veckan kom jag på mig själv att jag jobbat upp en tolerans mot alkohol. Senast jag hade en sån tolerans var när jag festade som mest i 18-21 års åldern. Där stannar visserligen den likheten, då jag inte på något sätt känner att jag är lika vild som jag var då eller lika oansvarig för den delen. Jag håller mig i god form, och även om alkohol inte är det bästa för en hälsosam livstil så tar jag god hand om mig själv överlag. Det är bara det att jag träffar så mycket folk i sociala sammanhang, vilket oftast brukar betyda kvällar som inkluderar öl eller andra drycker. Hursomhelst så insåg jag att jag ska ta det lugnt med festandet ett tag. Så den här veckan och helgen blir det till att vila.

Dejtandet med E har gått bra. Visserligen känner jag mig ovan med att ta det så lugnt, men det är nog rätt nyttigt att kunna vara försiktig också. När vi var ute senast och drack några öl tillsammans så slog det mig att vi har dejtat sen i januari. Jag visste inte att vi hade det hade gått så lång tid sedan vi först träffades, och det kändes för första gången som att vi faktiskt kan ha någonting seriöst på gång. E har öppnat upp sig mycket mer, och det känns som att hon är bekväm i mitt sällskap och att hon känner mer och mer förtroende för mig. Men jag vet inte vilka slags känslor hon har, vilket är rätt störande. Och ju mer vi träffas desto mer börjar jag känna för henne – vilket är jättebra. Men jag har ingen lust att stå där med starka känslor för någon som kanske inte kan besvara dem. Så man kan säga att insatserna har höjts, men jag vill hellre spela spelet och förlora än att inte ha spelat spelet alls.

Sånt är livet, och hur det än går är jag tacksam för alla chanser jag får att känna riktig kärlek!

Arbetet på praktikplatsen går skitbra! Det är hur kul som helst, och jag känner mig hemma där. Det kommer bli riktigt tråkigt att lämna stället sen då jag har blivit bra vänner med de som jobbar där. Men jag tror nog att vi kommer ha kontakt med dom i efterhand också. Och vi kommer nog förhoppningsvis kunna göra lite jobb åt dem vid sidan av.

Igår var vi ute med jobbet på Norra Brunn. Det var fyra komiker som skulle hålla låda och jobbet bjöd på mat och dryck. Det kan knappast bli en roligare kväll! Jag trodde knappt att jag skulle orka skratta när jag hade käkat klart, då jag blev så mattmätt. Nästan alla blev sega och trötta efter maten. Då var det dags för showen att börja. Första komikern var inte så jättekul, men sen blev det bara bättre och bättre. Sista killen, André Wickström, som avslutade kvällen var hysteriskt rolig och jag skrattade nästan så att jag grät.

Händelserik dag. Vi gick ut på telefon för första gången på jobbet idag. Det är skönt att ha det avklarat, för nu är det den lätta biten kvar. Efter jobbet gick jag ut med Kalle och Daniel, som också jobbar för Academic Work, på after-work öl. Vi kände oss lagom ekonomiskt sansade till en början och gick till Carmen på söder. Men där var det fullsatt, så den planen sprack. Vi gick sedan mot Bröderna Olsson istället, och på vägen dit klagade jag mest över att det var så dyrt på de ställen vi funderade på att gå in på. Väl inne på Bröderna Olsson kollade vi på menyn och jag konstaterade snabbt att det var lika dyrt här, men atmosfären är ju schysst. 10 minuter senare har jag beställt en hamburgare för 145 kr. Nåja, man måste njuta när man har möjlighet så här i löningstid.

Daniel drog hem efter Bröderna Olsson medans jag och Kalle gick vidare till ett jäkligt mysigt ställe som jag inte kommer ihåg vad det heter. Vi drack en bärs och diskuterade diverse djupa och mindre djupa samtalsämnen. Nu är jag hemma och ska städa lägenheten, för imorgon kommer Björn och Stefan och hälsar på.

Vi ska ha Halloween-fest i korridoren imorgon. Jag hittade tyvärr inga bra Halloweenkläder, och förra årets ligger kvar i Örebro. Men jag har blod och vitt smink, det är alltid nått.

Jag fick jobbet på American Express kundtjänst! Det blir perfekt att få dryga ut den redan digra studentkassan med ett par extra tusenlappar i månaden. Dessutom är det skönt att höja tempot lite och få lite mer rutin i vardagen. Som det är nu är jag rätt mycket ledig från skolan, då vi inte har så mycket föreläsningar samt att det inte är så mycket hemuppgifter vi behöver göra.