Nu är jag back in business. Min svacka som jag hade efter E är som bortblåst, och de senaste veckorna har varit fyllda med roliga äventyr. Jag och en kompis har båda varit inspirerade av boken The Game som jag skrivit om tidigare, och gett oss ut bland folk och fä för att visa upp oss från vår bästa sida, i hopp om att hitta intressanta människor. Det har varit riktigt skoj, då vi varit ute på krogen och bara flummat runt – med roliga resultat, många skratt och även lite romantik.

Jag ska ut på dejt på onsdag med en schysst tjej som jag träffade förra helgen. Vi hann inte prata alltför mycket när vi träffades ute på Trädgården en lördag, men jag minns att jag fick ett bra intryck av henne. Hon verkar vara en framåt, lekfull och självsäker tjej – vilket är jättebra egenskaper tycker jag.

Jag har verkligen börjat känna mig hemma när det gäller dejtande. Det är verkligen kul att dejta, och jag älskar att göra det till en rolig, spontant och något galen upplevelse för både mig och den jag dejtar - bara intresset finns där det vill säga. Att jag har börjat fatta hur det fungerar på krogen är också ett stort plus, för det öppnar upp sig en hel värld med coola människor man kan träffa på. Och det har också bidragit till att jag faktiskt inte vill dricka särskilt mycket alls när jag är ute, för det är så mycket roligare att ha koll på vad man gör.

Jag har legat hemma och varit småsjuk nu i några dagar – så jag passade på att streckläsa Spelet skriven av Neil Strauss. Jag hade hört talas om boken innan, och det jag hade hört var i stort sett väldigt kritiska diskussioner kring hur hemskt boken tog upp kvinnosyn och förnedringstaktiker som så kallade “pick-up artists” använde sig av. Så jag undvek den och funderade inte mer på det. Men på senare tid hade jag hittat mer positiva recensioner av boken – och det går inte heller att komma undan att boken har en viss dragningskraft då det i grund och botten handlar om att nå fram till det motsatta könet. Något som ligger mig väldigt varmt och hjärtat

Boken är baserad på Neil Strauss egna upplevelser inom det som senare skulle växa till en förförelseindustri. Som en sann amerikansk “underdog” hade Neil själv varit oförmögen att ta kontakt med kvinnor ända fram tills han något av en slump stötte på världens främsta raggningsexperter som tog honom under deras vingar. I boken redogör Neil för hans förvandling till att själv bli den främsta raggningsexperten. Boken är ingen manual, men förklarar mer eller mindre grova drag hur det går till när de förför kvinnor. Detta blir till en livsstil för Neil och för många andra förvirrade pojkar. Och de är till slut så uppe i den att de lämnar sina gamla liv för att ägna sig åt att ragga på heltid. Jag kan inte påstå att Neil på något sätt förskönar livsstilen, då med tiden alla runtomkring honom – och även han själv – förlorar verklighetsuppfattningen och driver sig till en mycket osund livsstil fylld med svek, depression och orimliga förväntningar. Neil förstår själv till slut att livet inte bara handlar om att ragga, och att alla ofelbara raggningstekniker som han bemästrat och vidareutvecklat inte leder honom till ett lyckligare och rikare liv.

Boken var intressant att läsa, och visst kände jag igen mig i en del av taktikerna och metoderna bakom att ragga. Hela grejen med att ragga ser jag absolut inte som något dåligt. Självklart vill vi alla hitta en partner, det är det mest naturliga som finns. Och till stor del är det också ett spel, ett roligt spel som två stycken parter bör spela ömsesidigt. Jag har absolut inga problem med att använda mig av vissa repliker eller metoder för att fånga någon intressant tjejs intresse. Jag är beredd att göra vadsomhelst för att visa vilken intressant person jag är, utan att för den delen ljuga om mig själv. För jag vet inom mig själv att mina intentioner i slutändan är goda – och jag trycker inte ner människor eller får dem att känna sig dåliga för att uppnå mina mål. Precis tvärtom.

Det negativa med det hela som lyfts fram i boken är snarare att det finns människor som använder sig av effektiva raggningsmetoder i enda syfte att ha makt och kontroll över människor för att framhäva sig själva och utnyttja andra för täcka upp för sina egna brister. Och det i min mening tas till en absurd nivå hos många av karaktärerna i boken. Och det är bara att se runtomkring sig, jag behöver bara åka till Östermalm och hänga på Stureplan för att hitta sjuka raggningsbeteenden som grundar sig på makt, kontroll och status – inte på lekfullhet, ömhet och äventyrlighet.

Som jag skrev tidigare så har jag inga problem med att spela spelet, det är kul och en naturlig del av oss. Det var som jag läste någonstans att man kan se på raggning som en lek från våran barndom. Man leker med varandra, man är nyfikna och man retas. Det är roligt, oskyldigt och kan leda till en partner för livet.

Säg att du är ute med några kompisar, varav en tjej som nyss har blivit singel är allmänt dryg och inte särskilt rolig. Säg att ni haft en måttlig rolig kväll, men inte pratat särskilt mycket med varandra eller haft någon kemi. Men hon är snygg och har häftiga tatueringar som du är imponerad av. Säg att ni är på väg hem, och tar sällskap till tunnelbanan. Du är fortfarande partysugen och besviken för att kvällen slutade så tidigt, och du är precis på väg att föreslå efterfest. Så du frågar “Fan, natten är ung jag är sugen på att…”. Och hon fyller kvickt i “…knulla”.

Oavsett om det är menat som skämt eller allvar, så lyd detta råd: TA DET ALLTID SOM ETT FULLSTÄNDIGT SERIÖST FÖRSLAG OCH GET YOUR FO’SIZZLE ON!

Olyckligt nog så befinner sig undertecknad lite för mycket i fyllan och villan för att hålla huvudet kallt och besvara ovanstående replik med flörtar. Och detta inser undertecknad alldeles för sent. Detta påminner mig om varför jag normalt sett dricker med måtta. För att jag ska kunna uppfatta dessa situationer och agera därefter.

DOH!

Vid närmare eftertanke har jag överlag inte varit lika framåt och närvarande när det gäller raggandet sen jag började dejta E. Det är inte riktigt lika intressant längre på något slags undermedvetet plan.

Det blev ändå så att jag åkte till Örebro förra helgen. Jag var småkrasslig och snorig mest hela tiden. Men det gick vägen ändå, och det var en kul helg. Det är alltid skönt att komma bort.

Som jag blivit van vid nu, så händer det mycket saker omkring mig – vilket är jättekul. Jag har mycket att stå i. Vi ska ut på praktik snart och jag har den senaste tiden försökt ragga praktikplats. Och nu är det spikat att jag ska vara på ett företag som heter Adoy – både jag och C. Vi känner dom lite sen tidigare, och det är schysst folk vi kommer jobba med. Kul! Jag och C kom också på den brillianta idéen (tror vi) att starta upp ett företag tillsammans. Vi komplementerar varandra bra, och vi är båda ambitiösa. Så vi ska försöka plocka frilansjobb. Det är ett bra drag inför framtiden! Ska bli spännande och se hur det går.

I fredags var vi ett gäng som gick på rockklubb. Det var några roliga människor hitresta från Lidköping bland annat. Och så träffade vi Calle från klassen. Vilket var extra kul, för jag och Calle har försökt att festa tillsammans tidigare, men det är alltid nått som kommer ivägen. Det var kalaskul hela kvällen, alla var på härligt humör och vi hade jättekul.

Vi var ute på krogen igår igen, då det var lite annat folk som skulle med. Det var lite segt att komma igång, men jag försökte piska upp allas humör så gott jag kunde. Men det hjälpte inte, de flesta var lite opepp och inte så partysugna. Vi hamnade till slut på Kvarnen. Jag började känna mig trött och opepp och satt mest och kollade på alla människor som dansade. Jag hade i stort gett upp hoppet om kvällen. Det stod tre tjejer och dansade alldeles där jag satt, och jag tänkte inte så mycket på det. Sen spelades det ett par bra låtar och jag blev sugen på att dansa. När jag dansade så insåg jag att den ena tjejen var jättesöt! Så vi utbytte lite blickar. Det fanns kemi mellan oss Det bara kändes bra liksom. Så jag tog upp min mobil och skrev “Ditt nummer?” och gav henne den. Hon log och blev nog både generad och glad. Och jag fick hennes nummer. Sen skrev jag att hon var söt, och hon svarade “Du med”. Vi log mot varandra och jag kände någon slags glöd mellan oss. Vi dansade nån låt till och jag tänkte att dom bästa tjejerna dyker nog upp när man minst anar det – som den kvällen.

Okej, så jag ringde på hennes dörr alldeles nyss. Jag blev förvånad när hon öppnade för hon såg inte alls ut som jag mindes det från igår – och jag kände mig helt plötsligt inte alls lika intresserad. Men vid det här laget var det försent, det skulle bli konstigt om jag backade ur. Så jag tog mod till mig och frågade om hon ville gå med på en promenad. Hon förklarade att hon hade pojkvän, men under andra omständigheter hade hon gärna följt med. Så i slutändan blev det en win-win lösning på situationen. Dels känner jag mig stärkt över att jag tog mod till mig och frågade henne, dessutom behövde det inte bli en pinsam promenad med någon som jag faktiskt inte var intresserad av.

Jag var full igår när jag träffade henne för första gången, så jag får nog ta att vara lite mer försiktig med kvinnor på fyllan och villan känns det som. Man prickar liksom aldrig riktigt rätt när man är full, det kan sluta hursomhelst – och jag är knappast den första som har erfarit detta.

Full = One Night Stand.
Nykter = Barn, villa och volvo.

Idag var det dags, att sätta in en stöt. Och det gjorde jag också! Vi stod och småpratade ett tag, hon är lätt att prata med – jag vet inte om det beror på att hon bara är sån eller om det har något med mig att göra. Det blev nästan lite småporrigt när jag visade mitt bananfodral, haha! Men tamejfan, hon blev inte imponerad av mitt bananfodral. Det var det värsta, alla jag visat bananfodralet för har gått i taket av skratt…det är som ett bra partytrick och allt man behöver göra är att plocka upp det och visa det för någon. Men det gick tydligen inte hem i det här fallet, hon var dessutom allergisk mot bananer. (En rolig slump, då tjejen jag hade crush på i somras gick runt på stan och sålde bananer i en banakostym vid ett tillfälle. Och denna är allergisk mot bananer?!) Nåja, jag hann till slut klämma fram en komplimang, jag avslutade vårat samtal med att implicera att hon var snygg. Så det blev till slut en regelrätt flirt, vilket är precis så som jag vill ha det.

Nästa gång jag ser henne på Willys, då blir det bära eller brista. Nu har jag iaf brutit isen, utan att ha framställt mig själv som en dövstum clown (det är vad jag tror iaf). Beroende på hur hon reagerar nästa gång, så frågar jag efter hennes telefonnummer. Den svåra biten har jag ju faktiskt klarat av nu!

Jag har blivit en ihärdig shoppare på Willys i Karlskoga. Anledningen är en snygg kassörska. Mina kollegor tycker jag är konstig som går på Willys och raggar upp kassörskor, haha. Men det var mest av en slump som mina estrapader på Willys tog sin början. Det var någon helg sedan då jag inte hade en endaste tanke på kassörskan som knappade in mina varor, det var först efter som det slog mig att, jävlar, den här tjejen vill jag träffa igen. Fråga mig inte vad det kom ifrån, det bara kom från ingenstans. Så efter den helgen har jag gett mig attan på att jag ska fixa hennes telefonnummer. Detta innebär att jag efter jobbet, när jag väntar på bussen går och shoppar något litet och obetydligt bara för att se om hon jobbar där så att jag kan jobba vidare på att nå mitt ädla slutmål

Det jävliga med att vara genuint intresserad av någon är att allt det man kallar socialt beteende flyger sin kos så fort man försöker att göra sig själv förstådd inför personen man är intresserad av. Så det är med en dos av distans jag kan skratta åt mina tafatta försöka att skaffa mig pluspoäng hos denna snygga kassörska (hon är asiat, mums). Och mina kollegor kommer nog få det ännu roligare än jag, när de hör om mina charm-attacker.

Utvärderingen av min första charm-attack är nog att jag hamnar på +/- 0, vilket är positivt för det innebär att jag inte har schabblat mig något ännu. På minussidan är att jag inte lyckades klämma fram en komplimang till henne idag, vilket är a och o för en lyckad charm-attack. På plussidan så känner hon igen mig, och hon pratar med mig självmant - vilket är en fördel, haha. Nästa gång tänkte jag gå på offensiven och ge en positiv komplimang på hennes utseende. Sen får det gå som det går, bara jag har försökt är jag nöjd.

Följetongen fortsätter här på www.berglomi.se. På återseende.

Jag var på fest hos Kristoffer igår. Han bor i huset mittemot. Det är så nära så jag hade kunnat gå i kalsonger dit i minusgrader utan att förfrysa…då är det riktigt jävla nära, haha. Det var trevligt folk där, och vi skämtade och skrattade en hel del. Det är så skönt att jag kan slappna av på ett sätt som jag inte kunnat göra förr i tiden – då var jag mer rädd. Socialt rädd. Nu är jag inte det längre, jag vågar bjuda på mig själv. Och det är himla roligt.

Folk ville dra till Mitt Andra Hem, men jag var skeptisk. Krogen är krogen, och jag har svårt för att känna mig bekväm när jag går ut. Känner mig mest alienerad och malplacerad, beroende på vilket ställe och sällskap man är ute med givetvis. Efter lite övertalning följde jag dock med ut ändå, och jag behövde knappast ångra mig. Dom lirade störtskön musik hela kvällen – det började bra med “Beatles – Twist And Shout” redan i krogkön. Jag spenderade hela kvällen och natten på dansgolvet och atmosfären var skitbra. Alla var glada och dansade. Jag var i det närmaste nykter, vilket var en behållning – mycket skönare när man har kontroll över vad man gör och det är lättare att ha roligt. Krogen bevisade mig fel igår, jag hade faktiskt mycket kul. Tack vare bra musik, trevligt sällskap och ett levande dansgolv.

(Trevligt är också när man får lite kvinnlig uppskattning ute i den värsta köttmarknaden. Det händer inte mig ofta vill jag lova.)

Vad skönt, jag har inte gjort nått i helgen. Bara tagit det lugnt. Jag har jobbat helg två veckor i sträck, så jag har inte haft någon tid att lugna ner mig på känns det som. Jag märker att min stressnivå har höjts något på senare tid. Mestadels för att man får kämpa mer för att det sociala ska gå ihop nu när jag jobbar och pendlar om veckorna. En smärre melankoli börjar pulsera innanför revbenen. Gillar inte känslan av isolering som sakta börjar smyga sig på
Som tur är har jag allt som oftast kul på jobbet, och det finns mycket schyssta människor där. Mycket att bygga vidare på Om det är något jag längtar efter så är det att träffa nya människor. För någon vecka sedan bjöd en f.d. studiekamrat med mig på surströmmingskväll hos några bekanta. Det var mycket trevligt, vi hade kul och skrattade mycket. Och jag tyckte mig få bra kontakt med en tjej som var där också  En lugn, mysig kväll med trevliga, nya och spännande människor – det är vad jag vill mata min själ med just nu. Jag vill bjuda på mig själv och skratta ikapp, och låta höstkylan skandera bäst den vill utanför den varma gemenskapen.

Apropå höst, så är jag bara glad över att den snart är här. Det enda jag skall försöka komma ihåg är att klä mig ordentligt. Denna vinter blir det till att investera i en varm vinterjacka – istället för de kalla höstjackor som jag i ren och skär snålhet har burit under kalla vinterdagar.

Hösten för mig är förknippad med nostalgi. Den råa och klara luften väcker något till liv inom mig som gör att jag blir nostalgisk och tänker tillbaka på det förflutna. Varför det är så vet jag inte. När jag tänker på höstkvällar tänker jag också på Bio Roxy! Jag ska försöka dra mig dit de veckor då jag inte börjar så hemskt tidigt på morgonen.