Den kulturella motsvarigheten till stureplan.se och finest.se kanske är något i stil med Stockholms Filmfestival. Och jag kan stoltsera med att jag är med på vimmelbild där Fotografen tog många bilder på folk, så det är en komplimang att jag och Jimmy blev utvalda – för vi är ju så himla snygga!

Att filmen var gratis var också ett klart plus. Hellboy: The Golden Army såg vi, men ettan var betydligt bättre tycker jag.

Jag och jimmy på Stockholm Filmfestival

Jag blev antastad igår på krogen, haha. Det var nog första och sista gången det hände. Pub Anchor, ett rockställe på sveavägen är tamejfan bland de dräggigaste uteställena jag varit på, punkt slut. Och då har jag ändå fått höra att Harry B James är värre än Anchor. På Anchor har vakterna nått att göra konstant då de flesta som går till Anchor är på fyllestadiet där de förlorat all kontroll för länge sedan. Det är stenålder för hela slanten, och smockfullt med människor.

Hursomhelst skulle jag beställa en öl vid baren, och där stod det en kort kvinna i medelåldern som såg ut mycket som en grottkvinna, troligtvis resultatet av många rusdrycker – håret åt alla håll, svettig och blicken kunde knapp fokusera på luften runtomkring henne. Det här borde i sig har räckt som varning för mig, men jag valde att ignorera det hela. Jag ville ju trots allt bara ha en öl. Hon stod antagligen redan och retade upp ett annat sällskap med sina yviga rörelser och sluddrande tal – så jag flyttade henne snällt åt sidan så att hon kunde fortsätta ägna sig åt det ostört. Men jag väckte tydligen det slumrande vilddjuret och hon började göra nånting som var en blandning mellan att jucka och knuffa på mig – högst uppseendeväckande. Det var som en dvärgsumobrottare som försökte välta mig över baren. Så jag sa till henne på skarpen och försökte lugna ner henne, som tur var kom det en vakt precis då som hade sett allting och såg att jag inte ville ha henne där – så han slängde ut henne.

Jag tror det var sista gången på mycket länge som jag gick till Anchor. Jag är riktigt trött på stället och alla dräggiga människor där.

Dejten i igår gick bra. Jag sitter på jobbet nu och är hur sliten som helst. Jag sov inte hemma inatt nämligen ;-) Det är alltid kul när personen i fråga som man ska träffa faktiskt ser bättre ut än vad man minns, och så var det i det här fallet. Jag tog med henne på SöderExpressen®, vilket är mitt eget påhitt på min favvo söderrunda (Petsoundsbar, Bröderna Olssons, Vampire Lounge). Vi träffades utanför Petsoundsbar. Jag vill att vi skulle ses mitt i veckan för att undvika alltför mycket folk, så att det är mysigare och lättare att sitta och prata ostört. Det var perfekt läge på Petsounds, bara lite folk och vi fick fönsterplatsen som är avslappnad och mysig. Dom hade öppnat upp hela fönstret så det var svalt och skönt, och vi hade utsikt över gatan utanför.

Atmosfären på söder är verkligen helt underbar på sommaren. Det är så härligt avslappnat. Människor är ute och äter och dricker med sina vänner, dejter eller familj. Och det skulle lika gärna kunna vara en liten pittoresk stadsidyll i Italien eller Frankrike. Oslagbart! Jag är förälskad i södermalm.Så det var inte särskilt svårt att njuta av kvällen med ett gott sällskap, skönt väder och fantastisk atmosfär. Det var lite smått trevande till en början, vilket är naturligt då man känner efter vilken slags person man har att göra med. Det är därför jag tycker om att gå ut och ta en öl på första dejten, för att ölen gör det hela mer avslappnat och hjälper till att få ner försvarssköldarna och göra det hela mer öppet och naturligt.

Vi gick vidare till Bröderna Olssons, och vid det här laget hade vi släppt sköldarna och allt flöt på naturligt. På Bröderna Olssons var det inte heller mycket folk, alldeles lagom och dom spelade skön blues. Givetvis gick vi loss på varsin shot. Jag drog det kortaste strået dessvärre och fick häva i mig en shot innehållandes chilivodka och sambucca. Det brände på bra i halsen efter den shotten. Jag märkte rätt så snabbt på henne att hon kände sig bekväm med mig och att hon gillade mig – och jag kände att kvällen hade blivit lyckad. När vi var på väg till Vampire Lounge kysstes vi, och resten av kvällen fortsatte i den stilen.

Vi kommer träffas igen, hon är en schysst och rolig tjej. Mitt första intryck av henne stämde bra överens nu när vi pratade mer med varandra. Hon kändes som en lekfull, energisk och skönt kaxig men snäll person – och verkar vara någon man kan ha mycket kul med

Nu är jag back in business. Min svacka som jag hade efter E är som bortblåst, och de senaste veckorna har varit fyllda med roliga äventyr. Jag och en kompis har båda varit inspirerade av boken The Game som jag skrivit om tidigare, och gett oss ut bland folk och fä för att visa upp oss från vår bästa sida, i hopp om att hitta intressanta människor. Det har varit riktigt skoj, då vi varit ute på krogen och bara flummat runt – med roliga resultat, många skratt och även lite romantik.

Jag ska ut på dejt på onsdag med en schysst tjej som jag träffade förra helgen. Vi hann inte prata alltför mycket när vi träffades ute på Trädgården en lördag, men jag minns att jag fick ett bra intryck av henne. Hon verkar vara en framåt, lekfull och självsäker tjej – vilket är jättebra egenskaper tycker jag.

Jag har verkligen börjat känna mig hemma när det gäller dejtande. Det är verkligen kul att dejta, och jag älskar att göra det till en rolig, spontant och något galen upplevelse för både mig och den jag dejtar - bara intresset finns där det vill säga. Att jag har börjat fatta hur det fungerar på krogen är också ett stort plus, för det öppnar upp sig en hel värld med coola människor man kan träffa på. Och det har också bidragit till att jag faktiskt inte vill dricka särskilt mycket alls när jag är ute, för det är så mycket roligare att ha koll på vad man gör.

Igår var en riktigt rolig kväll. Vi var ett gäng på Trädgården där det var en liten musikfestival under kvällen. Kristofer Åström spelade bland annat, och jag älskar verkligen hans musik – så det var verkligen något jag såg fram emot. Tyvärr måste jag säga att det var en rätt dålig spelning. Ljudet lät konstigt, och han spelade inte alls dom låtarna som jag själv skulle vilja höra. Dessutom kändes han lite oinspirerad på scen till en början. Men mot slutet av spelningen blev det bättre.

Jag och Jimmy var kvar på klubben medans dom andra gick efter spelningen. Vi hade sjukt roligt och flummade runt en massa – träffade sköna människor och såg till att vi hamnade i konstiga situationer. På vägen hem träffade vi Martin vid Slussen, och vi tog en svarttaxi hem till Ektorp i morgonljuset.

Det är molnigt och regnigt ute. Det är min första hellediga dag på länge. Det känns skönt lugnt och stilla. Jag har just käkat min frukost och sitter och surfar runt på sidor som har med London att göra. Förr förra helgen åkte jag och två kompisar iväg till den andra svenska hufvudstaden – London. Tanken var att jag skulle skriva en reseberättelse från de tre dagarna som vi var där så fort jag kom hem. Men jag har dragit på det ända tills nu. Det var en himla kul resa, och extra kul för mig att äntligen komma ifrån Sverige lite grann. Jag har varit oerhört dålig på att resa, mestadels för att jag aldrig lyckas spara ihop pengar till resandet.

Dom säger ju att man lär sig mycket om sig själv, och om andra kulturer av att resa. Jag har upptäckt följande:

• Min engelska är sämre än jag trodde, då britterna mest verkade hånle åt min klockrena Abba-English dialekt.
• Busschaufförerna i London är aggressiva och kör jävligt snabbt.
• Britter är väldigt hjälpsamma, till skillnad från oss svenskar.
• Det finns fler svenskar än britter i London.
• Att åka vilse i en storstad som du inte känner till är väldigt kul och spännande, och är ett effektivt sätt att lära sig att hitta.
• Jag är sugen på att flytta utomlands.
• Vi har helt underbart hög standard på tjejer i Sverige till skillnad från London (och kanske också resten av världen).

Vi åkte tre på natten från Ektorp, och tog flyget med RyanAir som gick på morgonen 6:40 från Skavsta. Väl framme på Stanstead Airport möttes vi föga förvånande av ett klassiskt engelskt molnigt väder. Det första som slog mig när vi åkte med pendeln in mot centrala London var att husen i förorterna var sunkiga, och inte alls i samma klass som i Sverige.

Vi hade bara sovit några timmar när vi var framme i London på morgonen, så vi var rätt slitna. Klockan 12 öppnade incheckningen till vårat hotell som låg vid Princes Square, vid nordvästra hörnet av Kensington Gardens – så vi började beta av sevärdheterna. Första dagen bestod av just det, att vandra runt centrala London och spana in det man bör se som turist. Ekorrarna i Hyde Park, Buckingham Palace, Big Ben, Tower of London, Tower Bridge, London Eye, Churchill Museum, The Monument, Royal Albert Hall, Tunnelbanan – och dricka öl såklart.

Efter ha vandrat hela dagen, var tanken att vi skulle gå ut på kvällen och dricka oss fulla. Vi var alla så trötta att vi nästan somnade på t-banan till Picadilly Circus. Men jag minns att jag piggnade till när vi gick uppför trappan som ledde ut från t-banan och fick se Picadilly Circus. Det var riktigt snyggt i kvällsmörkret med alla flashiga reklamskyltar som lös upp. En snubbe stod och spelade säckpipa mitt på torget. Säckpipeljudet blandat med sorlet från människorna, trafiken och ljusspelet blandat med min trötthet gjorde det till en häftig upplevelse. Men vi kom inte så långt den kvällen, vi käkade mat och alla blev så himla trötta av maten att vi helt sonika åkte hem och la oss.

Utsövda och utvilade dagen efter, bestämde vi oss för att tillägna dagen till att shoppa. På kvällen skulle vi på en fest på klubben Ministry of Sound. Vi var hela dagen på Oxford Street, och kollade i butiker. Det var inget jätteutbud av bra kläder för min del. Men jag antar att man bör bo i London ett tag för att hitta just de ställen som man själv gillar. Topman var dock ett ställe som utmärkte sig. Det var som ett bättre H&M. Kläder för allt och alla, med mer edge än H&Ms neutrala stil. Dessutom visade det sig att alla snygga tjejer i staden verkade samlas där – vilket gjorde upplevelsen ännu bättre.

Innan vi åkte iväg till festen gick vi till London Trocadero, ett stort nöjesställe med arkadspel och bowlinghall alldeles vid Picadilly Circus. Vi svepte varsin 6:a tequila och öl samt spelade Air Hockey. Vi åkte t-banan till Elephant & Castle, och hittade klubben rätt snabbt. Det var väl ingen höjdare där inne direkt, mycket dunka-dunka musik som jag inte gillar. Så det var bara att börja häva i sig öl för att komma in i stämningen. Och visst blev det kul ändå. Träffade en tjej där som var rätt vild, men lite konstig. Och det slutade med att jag trodde att mina polare Jimmy och Emanuel hade åkt ifrån festen, medans jag sprang runt med den där tjejen. Så jag bestämde mig för att åka till hotellet och hämta min mobil och se vart de hade tagit vägen, eftersom att jag inte hittade dom på klubben. Detta blev början till den konstigaste upplevelsen jag hade under resan.

Jag var rätt full och hoppade på en buss som jag trodde åkte in mot stan. Detta var helt fel och jag hamnade mitt ute i ingenstans kändes det som. Klockan var nog runt 2-tiden och jag hoppade av bussen innan den ledde mig ännu längre bort från stan. Det var svalt och skönt väder ute, trots att det hade småregnat tidigare. Gatorna var tomma i den delen av stan som jag nu befann mig i. Jag gick från busshållplats till busshållplats för att kolla på de olika kartorna och kunna navigera mig rätt. Jag stötte på ett par som troligtvis var på väg hem från puben och jag frågade om de visste hur jag skulle ta mig in till centrala London. Dom skrattade åt mig som om jag vore en dum full turist, och jag insåg rätt snabbt att det var precis vad jag var

Jag hittade till slut fram till Tower of London, och kände att jag nu minsann hittade så pass bra att jag kunde ta en buss som skulle stanna nära mitt hotell. Så jag hoppade på en buss och jag åkte nog runt i ca en timme innan jag insåg att jag återigen hade åkt åt fel håll, dvs bort från de centrala delarna av London. Vid det här laget hade jag kanske spenderat två timmar med att försöka komma rätt och det började ljusna. Jag hoppade av vid ett ställe som heter Canning Town och här är ett utdrag från Wikipedia om just Canning Town:

“Canning Town remains in the top 5 per cent most deprived areas in the UK with local people suffering from poor health, low education and poverty.”

Så man kan ju anta att det hade kunnat gå rätt illa i det här området om jag hade haft otur. Den här gången fanns det i alla fall lite folk ute på gatorna, och jag frågade om vägen in till stan igen och hjälpsam kvinna berättade vilken buss jag skulle ta för att hamna rätt. Som tur var gick bussen ända till Paddington Station, vilket var nära mitt hotell. Och det var dessutom sista busshållplatsen, så det var inga problem att veta när jag skulle gå av. Otur dock var att bussen var proppfull med människor, trots att det var en tvåvåningsbuss. Jag var i stort sett den sista personen som lyckades klämma mig in. Det var en rätt mysko bussfärd, jag hade hunnit börja nyktra till och jag var väldigt trött. Vid varje hållplats som bussen stannade till på försökte folk ta sig in fast det inte fanns plats, och så fort någon försökte tränga sig in genom de bakre dörrarna blev busschauffören asförbannad och började skrika på fripassagerarna. Folket i bussen blev också irriterade för att bussen inte åkte vidare förrän fripassagerarna gått ut, så de manade på och till slut steg dom av. Det var typ samma sak vid varje hållplats. Det tog nog ungefär en timme att åka hela vägen tillbaka och när jag väl var vid Paddington Station var det bara jag och en kvinna kvar på bussen.

Det var helt ljust ute och jag började vandra tillbaka mot hotellet i gryningen. Trots allt hade det varit en händelserik resa och jag kände mig upplyft inombords. Det var precis något sånt här som jag behövde för att vakna till liv. Jag som person lever väldigt mycket på nya intryck och upplevelser inser jag. Jag behöver det för att vara i mitt esse och känna att jag lever fullt ut.

Dagen efter åkte vi hem med flyget, och det finns inte mycket mer att orda om det förutom att vi höll på att missa avgången med någon minut. Vi sprang igenom Stanstead Airport med varsin hamburgare i handen och käkade medans vi sprang. Det måste ha sett rätt roligt ut.

Det första jag la märke till när vi var tillbaka i Stockholm var att alla tjejer såg så himla bra ut! Vi har det rätt bra här ändå

London var grymt roligt, och jag sitter och funderar på att det vore väldigt kul att flytta dit och jobba i framtiden. Men då vill jag nog inte ta vilket skitjobb som helst, utan satsa på något som har med min bransch och karriär att göra. Vi får se vad som händer i framtiden.

Bifogar lite bilder som min kompis Jimmy tog.

Jag har inte skrivit något om den senaste tidens händelser, fast jag har velat. Men det har vart rätt mycket – så jag tar det i en kortare sammanfattning.

Förra veckan kom jag på mig själv att jag jobbat upp en tolerans mot alkohol. Senast jag hade en sån tolerans var när jag festade som mest i 18-21 års åldern. Där stannar visserligen den likheten, då jag inte på något sätt känner att jag är lika vild som jag var då eller lika oansvarig för den delen. Jag håller mig i god form, och även om alkohol inte är det bästa för en hälsosam livstil så tar jag god hand om mig själv överlag. Det är bara det att jag träffar så mycket folk i sociala sammanhang, vilket oftast brukar betyda kvällar som inkluderar öl eller andra drycker. Hursomhelst så insåg jag att jag ska ta det lugnt med festandet ett tag. Så den här veckan och helgen blir det till att vila.

Dejtandet med E har gått bra. Visserligen känner jag mig ovan med att ta det så lugnt, men det är nog rätt nyttigt att kunna vara försiktig också. När vi var ute senast och drack några öl tillsammans så slog det mig att vi har dejtat sen i januari. Jag visste inte att vi hade det hade gått så lång tid sedan vi först träffades, och det kändes för första gången som att vi faktiskt kan ha någonting seriöst på gång. E har öppnat upp sig mycket mer, och det känns som att hon är bekväm i mitt sällskap och att hon känner mer och mer förtroende för mig. Men jag vet inte vilka slags känslor hon har, vilket är rätt störande. Och ju mer vi träffas desto mer börjar jag känna för henne – vilket är jättebra. Men jag har ingen lust att stå där med starka känslor för någon som kanske inte kan besvara dem. Så man kan säga att insatserna har höjts, men jag vill hellre spela spelet och förlora än att inte ha spelat spelet alls.

Sånt är livet, och hur det än går är jag tacksam för alla chanser jag får att känna riktig kärlek!

Arbetet på praktikplatsen går skitbra! Det är hur kul som helst, och jag känner mig hemma där. Det kommer bli riktigt tråkigt att lämna stället sen då jag har blivit bra vänner med de som jobbar där. Men jag tror nog att vi kommer ha kontakt med dom i efterhand också. Och vi kommer nog förhoppningsvis kunna göra lite jobb åt dem vid sidan av.

Säg att du är ute med några kompisar, varav en tjej som nyss har blivit singel är allmänt dryg och inte särskilt rolig. Säg att ni haft en måttlig rolig kväll, men inte pratat särskilt mycket med varandra eller haft någon kemi. Men hon är snygg och har häftiga tatueringar som du är imponerad av. Säg att ni är på väg hem, och tar sällskap till tunnelbanan. Du är fortfarande partysugen och besviken för att kvällen slutade så tidigt, och du är precis på väg att föreslå efterfest. Så du frågar “Fan, natten är ung jag är sugen på att…”. Och hon fyller kvickt i “…knulla”.

Oavsett om det är menat som skämt eller allvar, så lyd detta råd: TA DET ALLTID SOM ETT FULLSTÄNDIGT SERIÖST FÖRSLAG OCH GET YOUR FO’SIZZLE ON!

Olyckligt nog så befinner sig undertecknad lite för mycket i fyllan och villan för att hålla huvudet kallt och besvara ovanstående replik med flörtar. Och detta inser undertecknad alldeles för sent. Detta påminner mig om varför jag normalt sett dricker med måtta. För att jag ska kunna uppfatta dessa situationer och agera därefter.

DOH!

Vid närmare eftertanke har jag överlag inte varit lika framåt och närvarande när det gäller raggandet sen jag började dejta E. Det är inte riktigt lika intressant längre på något slags undermedvetet plan.

Har glömt att skriva om releasefesten jag var på den 14:e, alltså förra torsdagen. Jag och Christian från klassen har varit med i ett antal olika fokusgrupper för en ny webbplats som lanserades den 14:e februari. I fokusgrupperna har vi fått komma med förslag på förbättringar när sajten har varit under utveckling. Det har varit intressant och vi har knytit kontakter med de som hållt i fokusgrupperna. Och de är också hos dem som jag och Christian ska ut på praktik hos nästa vecka.

Hursomhelst så avslutades hela projektet med att det anordnades en releasefest för alla inblandade och diverse annat folk. Festen var på 24:e våningen i Skrapan, och det var en vidunderlig utsikt som det bjöds på – förutom fri bar och gratis mat då. Fri bar är en farlig lockelse och bör hanteras med försiktighet. När inte det går så är det bara att tuta och köra och hoppas på att någon kan skjutsa hem dig när du däckat på toaletten. [ironi] Nåja, jag är ju faktiskt hela 25 år fyllda och en vuxen man som kan ta ansvar [/ironi]. Allvarligt talat så drack jag med måtta. Jag minglade friskt och knöt en del kontakter med branschfolk. Det kändes enormt motiverande att ta ett litet steg närmare branschen, och mitt framtidshopp växer för var dag då jag inser att det finns mycket goda chanser till jobb i nuläget.

När festen ebbade ut gick jag vidare till Bröderna Olsson med Calle och två andra. Jag beställde vitlöksöl för första gången! Det var väl ingen direkt höjdare då dom helt enkelt pressade ner vitlök i en vanlig öl. Jag trodde att det skulle vara mer sofistikerat än så, men icke. Vi vågade oss även på varsin shot jag och Calle. Jag tror jag drog det längsta strået då min var helt ok.

Som så många gånger förr hamnade vi till slut på kvarnen, och vid det laget var jag mer full än jag normalt brukar bli. Men kul var det. Vi insåg rätt snabbt att vitlöksölen inte skulle göra oss populärare på dansgolvet, så Calle kom på den eminenta idéen att dricka Minttu-shots för att få bort lukten. Om det funkade vet jag inte, men att Calle lyckades få telefonnumret till en tjej kanske kan leda till slutsatsen att vi inte stank alltför mycket. Vi hängde på nedervåningen, och här är minnet något diffust. Men jag och Calle beslöt oss för att utmana varandra i konstiga saker. Bland annat så dansade jag AC/DC dansen över dansgolvet, och gjorde även bort mig framför ett gäng tjejer. Men att kunna göra bort sig på eget bevåg och kunna bjuda på sig själv ser jag som en styrka

Igår var vi ute med jobbet på Norra Brunn. Det var fyra komiker som skulle hålla låda och jobbet bjöd på mat och dryck. Det kan knappast bli en roligare kväll! Jag trodde knappt att jag skulle orka skratta när jag hade käkat klart, då jag blev så mattmätt. Nästan alla blev sega och trötta efter maten. Då var det dags för showen att börja. Första komikern var inte så jättekul, men sen blev det bara bättre och bättre. Sista killen, André Wickström, som avslutade kvällen var hysteriskt rolig och jag skrattade nästan så att jag grät.